Sorry again for the wait, the last two weeks has been chaotic! But the project has finally come to an end. Our presentation kicked some serious ass by the way! Anyway I'll try to catch up with the updates!
Ödet är något som smyger på en när man minst anar det. Jag hamnade i en klassåterträff av en total slump. Plötsligt satt jag och sjöng karaoke med vännerna som jag trodde var förlorade. 12 år utan kontakt, det kallar jag för öde!
Grymt bra röst!
The ladetts...
and the lads
Gänget
Barndomskompisen som brukade kalla mig för daddy Yu, vilket hon fortfarande gör...
Barndomskärleken! Hon var den enda som kom ihåg mitt namn den kvällen =)
Killen jag delade bord med, bråkade jämt med honom :P
Det blev en underbar kväll som fyllde med många sentimentala stunder! Känslorna var svåra att beskriva, jag tror att man måste själv har upplevt den för att kunna förstå. För mig var detta inte bara en vanlig återträff, utan för mig var det en kväll där jag återfann mitt gamla jag. Jag:et som går under namnet 余俊融, kvällen där jag inte längre behövde spela rollen som Jesper...
